Berg- och dalbana. Stadstraffik. World trade center. Khao lak.
Upp, ned, fram, tillbaka, krach, bygga om.
Är det så allt ska vara? Är det så civilisationen ska cirkulera?
Skratta, gråta, vara sur, få fina tårar av glädje, bli arg igen.
Jag förstår inte. Måste man bli kär eller vara helt kännslokall?
Alltså man måste hela tiden var det ena eller det andra. Kan inte alla människor flyta på, go with the flow helt enket istället för att ha drama i livet, non stop?
Emma sluta, du tänker för mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar